I går var det alltså föreläsning på Kulturhuset på temat urban odling. Min största behållning var lätt Seb Mayfield vars historia hade flera likheter med min egen. För några år sedan levde han visserligen som vegetarian, och cyklade i stället för att ta bilen. Men intresset för miljön och odling kom sent och tomatplantor på balkongen var inkörsporten. Precis som för mig.
Det Seb gjorde var att skapa ett nätverk (ja alltså ett riktigt, fysiskt sådant) för alla som ville börja odla i stan. Hur galet det än låter hade de inte ens en hemsida till en början. Men rörelsen växte ändå och fick namnet Food up Front, som alltså uppmuntrar londonborna att börja odla på de små täpporna framför sina hus. Allt drivs av volontärer, där de med kunskap om odling hjälper dem som vill lära sig.
Nu några år senare har Londons borgmästare tagit initiativet till Capital Growth där Seb är en av förgrundsgestalterna. Målet är att år 2012 ha skapat 2012 nya odlingslotter i London. I går var de tydligen på blygsamma 158 platser men de hoppas på en snöbollseffekt som ska göra att de når målet. Och med tanke på att det tydligen är 40 års kötid för att få en kolonilott i Camden låter det ju som att intresset finns.
Det känns alltså som att vi ligger lite efter Britterna när det gäller att odla i stan. Bonuseffekterna är flera. Det blir bättre sammanhållning i kvarteren. Intresset för kvalitativa råvaror och närodlade grönsaker ökar. Och jag tror också det skapar en medvetenhet kring det ohållbara sättet vi konsumerar livsmedel idag. Allt detta genom att få oss inbitna innerstadsbor att plantera det där första fröet.